Forskningsprojekt

Mekanismer, diagnostik och behandling vid diffus hjärnskada

Diffuse Axonal Injury (DAI) innebär skador på nervtrådar (axon) och att skadan inte är fokal/lokaliserad till en plats. Trafikolyckor och fallolyckor kan resultera i DAI. Detonationer i krig kan också leda till DAI, pga hastiga huvudrörelser. Istället får man ett flertal härdar med mindre skador. Snabb rotation av huvudet kan vara en viktig
mekanism. Att det då kan uppstå dragkrafter pga olika tröghet hos olika hjärndelar och att detta leder till att nervtrådar brister. Vi har skapat en försöksmodell som ger möjlighet att studera just detta och den verkar kunna bekräfta hypotesen. Snabbare rotation leder till mer utbredd skada. I tidigare experiment har det varit svårt att
studera rotation renodlat. Det är också svårt att dra säkra slutsatser från kliniska material. Tex en trafikolycka medför stora krafter i många riktningar – därför behöver man göra experiment om man vill veta mer säkert. Det finns idag inte någon specifik behandling, en experimentmodell kan därför vara till hjälp när man skall testa nya
behandlingar. Denna forskning kan också ge riktlinjer för hur man skall utforma krockskydd i bilar för att ge bättre skydd mot DAI.
Deltagare: I projektet arbetar Mårten Risling (Enheten för experimentell traumatologi, KI), Johan Davidsson (trafikskadeprevention, Chalmers tekniska högskola),
Bo-Michael Bellander och Elham Rostami (NIVA neurointensiven, neurokirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna).

Effekter av fokal och penetrerande hjärnskada

Penetrerande hjärnskador har länge varit en dominerande dödsorsak i samband med militära konflikter. Fragment som frigörs vid detonation av granater och andra typer av explosioner kan penetrera in i centrala nervsystemet och meföra direkta skador, indirekta skador, blödning och kompliceras av infektioner. Penetration av höghastighetskulor är oftast dödliga, medan kulor som penetrerar med lägre hastighet har mer variabla effekter. Vi har en unik modell för experimentella penetrationsskador, där ingångshastigheten kan varieras inom en vid ram. Denna används för att bland annat för undersöka frisättning av biomarkörer (t.ex. S100B protein).
Deltagaret: I projektet arbetar Mårten Risling och Stefan Plantman (Enheten för experimentell traumatologi, KI), Johan Davidsson (trafikskadeprevention, Chalmers tekniska högskola) i samarbete med Bo-Michael Bellander och Elham Rostami (NIVA neurointensiven, neurokirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna).

Ny metod för testning av skyddsvästar avsedda att skydda mot höghastighetsvapen

Som beskrivits i föregående projekt kan en kula som stoppas av en skyddsväst ändå ge en skada.  Fram till nu har en metod, för att mäta ”skadeeffekten”, som utformats av USA:s justitiedepartement använts. Denna metod bygger på att man mäter intryckningen i lera, bakom skyddet. Man kom fram till att intryckningen kunde vara mindre än 44 mm utan att svåra skador uppstod. Metoden utvecklades för att testa västar som var avsedda att skydda mot pistolkulor, men metoden har dessvärre kommit att användas för alla typer av vapen. Vi har tidigare visat att en intryckning som är större än 40 mm, som orsakas av ett höghastighetsvapen (AK4) ger en livshotande skada. Nu pågår arbetet med att ta fram ett nytt skyddskriterium för att mäta risken för BABT (Behind Armor Blunt Trauma). Skyddskriteriet skall bestå av en teknisk mätmetod för att testa existerande och nya skydd ett gränsvärde som motsvarar en acceptabel risk för skada.
Deltagare: Projektet leds av Ulf Arborelius, vid Enheten för experimentell traumatologi (FOI), med medverkan av flera personer från enheten och från FOI:s avdelning för Skydds- och säkerhetssystem vid Grindsjön.

Uppföljning av stridsskadade soldater

I och med övergången från invasionsförsvar till insatsförsvar, som verkligen används, har skador blivit något som verkligen inträffar, och inte bara något man planerar för. Under senare år har vi drabbats både av dödsfall och av skador av varierande svårighetsgrad. Vi har nu en, ännu, liten grupp med veteraner med bestående skador.  Vi kommer att följa skadade, både redan inträffade och nyskadade, från skadeplats, via den militär och civila sjukvården och genom rehabiliteringen. Målsättningen är att studera i vilka avseenden dessa skadade skiljer sig från civilt skadade och om det finns delar av omhändertagandet som kan förbättras.
Deltagare: Ulf Arborelius, David Rocksén, Enheten för experimentell traumatologi, Institutionen för neurovetenskap, KI.

Lokal blödningskontroll av blödningar från stora kärl och organ i bukhålan

Det kan vara mycket svårt att stoppa stora blödningar, till följd av t.ex knivstick eller skottskada, i lever, mjälte eller stora vener i bukhålan. Svårigheterna är naturligtvis ännu större om arbete skall utföras av personer som inte är specialiserade kärlkirurger och under fältmässiga förhållanden, som t.ex militära missioner. Det har därför utvecklats olika varianter av ”plåster” som kan läggas direkt mot leverytan eller mot kärlväggen, för att stoppa blödningen. I denna studie utvecklas en metod för att testa olika produkter mot en standardiserad skada.
Deltagare: Projektet leds av Louis Riddez, traumakirurgi Karolinska univsersitetssjukhuset Solna i samarbete med Enheten för experimentell traumatologi (XT) vid Institutionen för neurovetenskap vid KI.

Nya metoder att bedöma lungskador efter trubbigt våld mot bröstkorgen

Trubbigt våld mot bröstkorgen förekommer såväl i militär konflikter (se ovan) som civilt vid tex vid bilolyckor.  Skador på lungan ses hos drygt 30 % av de patienter som vårdas efter trubbigt våld mot bröstkorgen och är den vanligaste dödsorsaken vid den typen av våld. Trots datortomografins intåg är det ofta i akutskedet svårt att värdera hur svårt skadad lungan är och bedöma den enskilda patientens prognos. Projektet går ut på att finna nya metoder för att gradera lungskadans svårighetsgrad så att adekvad behandling kan sättas in i tid och att den skadade hamnar på rätt vårdinstans. Inledande studier där inflammatoriska markörer mäts i blod, lungsäcksvätska samt bronkeoalveolarvätska har startats. Därtill undersöks möjligheten att detektera tidiga försämringar i lungans Centrum för traumaforskning – Forskningsprojekt http://strc.se/research_projects/index_se.html 2 av 3 2015-05-25 09:44 funktion med hjälp utav sk microdialyskatetrar som läggs in i lungsäcken.
Deltagare: Ulf Arborelius,David Rocksén, Anders Sondén, och Jenny Bursell i ett samarbete mellan Enheten för experimentell traumatologi och VO Kirurgi, Södersjukhuset.

Centrum för traumaforskning – Samverkan kring traumaforskning vid Karolinska institutet